Header

Vem bär ansvaret för utsläppen… egentligen? (av Madelene Ostwald)

28 Apr-2014 | Skrivet av klimat i Madelene Ostwald

Medan ett pärlband av IPCC-rapporter kavlats ut under det senaste halvåret har det hänt mycket kring det som kallas läckage. I varje fall i min värld. Läckage, något som läcker – och i fallet klimatförändringar gäller det växthusgaser. Som det behandlats inom klimatpolitiken har det inneburit att länder, ett projekt eller andra aktörer försöker minska utsläpp av växthusgaser på ett ställe via lagar, skatter eller andra policies. Det kan leda till att aktiviteterna som orsakat utsläppen flyttar till ett annat ställe och orsakar ett läckage. Det här kan ske inom alla sektorer förstås men mitt intresse har varit kring skog och markanvändning. REDD+ (reducing emission from deforestation and forest degradation) är ett omdiskuterat åtgärdssystem som föreslagits inom FN:s klimatkonvention UNFCCC och som diskuterats flitigt ett antal år. Fokus för REDD+ är avskogningen i tropikerna då den bidrar till avgörande växthusgasutsläpp; ca 10 procent av mänskligt orsakade koldioxidutsläpp. Det går att läsa mycket om REDD+ på forskarnätverket Focalis hemsida (Forest, Climate, and Livelihood research network). Tanken med REDD+ är att de som avverkar skog kring ekvatorn skall få någon form av kompensation för att inte hugga ner träd – alltså den grundläggande idén är att den som hugger ner träden ansvarar för utsläppen.

Jag besökte Global Landscape Forum som hölls insprängt mellan de två klimatförhandlingsveckorna i Polen in november. Fokus där var att försöka diskutera framtida utmaningar kring markanvändning bortom stuprör av skogsbruk, jordbruk, anpassning, utsläppsminskningar, genus, intensifiering, expansion och så vidare. Hur ska jorden brukas för att ge minsta möjliga bidrag till ökade växthusgaser i atmosfären var en dominerande fråga. Fokus för diskussionen låg kring hur producenten eller förvaltaren av landskapet kan ändra brukarsystem för att minska utsläpp eller öka upptaget av växthusgaser i vegetation eller jord – alltså den bakomliggande idén är att den som brukar jorden och sköter träden ansvarar för utsläppen.

Men på UNFCCC:s klimatförhandlingar några hållplatser längre bort i Warsawa hölls ett seminarium i samband med lanseringen av en spännande skrift ”The little book of big deforestation drivers”. Och här var fokus inte på producenter utan istället på konsumenter. Med en gedigen sammanställning av varor som palmolja, soja, nötkött, läder och virke så gjordes länkar mellan efterfrågan och avskogningen i tropiska länder och helt plötsligt förändras kartbilden. Europas importerade växthusgasutsläpp målas fram med stora cirklar i skriftens illustrationer.

Den 27 mars försvarade Sabine Henders (som är aktiv inom Focali ) sin avhandling som beskriver detta fenomen med läckage kring skogsbevarande åtgärder. Genom att titta på vilka metoder som finns tillgänglig för att kvantifiera läckage från skogssektorn blir det tydligt att det inte finns så många. Det är nämligen svårt att göra en korrekt länk mellan om en åtgärd för att minska avskogningen i Brasilien orsakat den ökade avskogningen i Bolivia. Samma problem uppstår när EU vill att direktivet för förnyelsebar energi (drivet som en klimatåtgärd) inte skall orsaka negativ markanvändningsförändringar som ökar utsläpp – hur skall orsakssambanden mellan EUs ökade efterfrågan på sockerrörsbaserad etanol och det ökade trycket på mark utan träd i Amazonas dras?

Läckage så som mina kollegor Martin Person, Sabine Henders och jag studerat det (se artikel om projektet: REDDLeaks Int Innovation2014) är ju en liten teknisk detalj i sammanhanget kring klimatpolitiken och dess mekanismer kan tyckas. Den stora frågan den väcker är dock om strukturen inom nuvarande klimatpolitiska system som är producent-fokuserat inte skulle behöva ses över. Är det kanhända ineffektivt? Fler och fler forskningsresultat pekar i den riktningen. Vare sig klimatförhandlingarna beslutar om och får igång ett effektivt REDD+ för att hejda avskogningen och dess utsläpp eller inte så fortgår andra tämligen motstridiga och starka processer. Leksaker i Kina, bomullstyg i Bangladesh, soja i Brasilien, palmolja i Indonesien – listan kan göras lång på produkter som producerats och orsakat växthusgasutsläpp långt bort men som vi konsumerar och efterfrågar här. Och då blir frågan vem som ansvarar för utsläppen?

/Madelene Ostwald

Följ bloggen med RSS Du kan svara eller lämna en trackback.

Kommentera inlägget

Göteborgs universitet förbehåller sig rätten att ta bort inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande.

Din epost-adress kommer inte publiceras. Namn och epost är obligatoriska fält.

*

no